Nu är det jul igen

Äntligen är jag hemma. Julen firas för fullt och granen är laddad med paket och julbelysning. Troligtvis så kommer jag inte skriva några mer inlägg under helgdagarna eftersom jag inte orkar. Trots att jag varit borta i 4 månader så känns det bara som om allt varit en dröm nu när jag hemma igen, så det kommer nu vara lite surt att åka tillbaka till Riga. Tills dess så hoppas jag att du får en trevlig jul och träffar dina nära och kära.  

Youtube --- Just D - Juligen

Domedagen

Idag ska tydligen vara domedagen enligt mayakalendern, eller så var det i morgon. Jag tyckte bara det var lite kul eftersom det är den dagen då jag äntligen åker hem. Förhoppningsvis så hinner jag väl fram till Sverige innan det hela börjar, eller slutar. Än så länge har det ju i alla fall inte hänt något. 

oh noes!

Lov!

I morgon åker jag hem för första gången sen jag började här, vilket känns helt underbart. Alla proven är avklarade och jag har bara en liten seg lektion kvar i morgon, därefter bär det iväg till flygplatsen och runt kl 18.00 så lär jag vara på svensk mark.

Det sista provet hade vi i onsdags och var på anatomin. Provet var på musklerna i kroppen och även om det var intressant så tog det verkligen tid att gå igenom allting. Dessutom så var det ju inte bara musklerna vi skulle kunna, utan omkringliggande vävnader och topografin. Allt det var ännu trassligare än musklerna. På själva provet fick jag så klart också en jobbig variant med svåra frågor. Nu är det hur som helst över och jag kommer njuta av två veckors ledighet. Sen är det bara att köra igen.

Läsa + kaffe = lång natt

En kväll när skolan faktiskt såg fin ut

Ingen buss...och kallt.

Bussarna och hela transport-systemet funkar oftast väldigt bra här i Riga. Förvånansvärt bra faktiskt, då bussarna brukar komma på pricken. Det finns däremot en busslinje, Nr 1, som jag tar till anatomin. Den kommer aldrig när man vill att den ska och idag var så klart inget undantag. Jag sprang från anatomin till busstationen för att hinna i tid, det går ju inte att chansa på att den är försenad. Dock så hade jag lika gärna kunnat krypa till hållplatsen, eftersom 1:an kom 40 minuter försent... Det hade varit snabbare att gå hem, men du kommer inte undan tanken om att bussen kanske, kanske kommer snart.

Här sitter jag och väntar på bussen i Riga.

Reservoar-penna

Jag fick just lust att skaffa en sådan där gammaldags bläckpenna eller "reseroar-penna" som de tydligen kallades. Tanken var att den skulle göra skrivandet roligare. Min skrivstil har aldrig varit den mest fantastiska och det finns sällan tid att försöka förbättra den, vilket jag vill göra. Även om du försöker skriva finare ett tag så kommer det snart ett tillfälle då du måste skriva så pennan glöder och då faller man bara tillbaka till den gamla stilen. Nu vet jag att en bättre penna så klart inte förbättrar ens handstil per automatik, men den kanske skulle få en att bli mer medveten om hur man skriver. Göra det till ett konststycke. Typ. En annan tanke vore att lära sig skriva med den andra handen, men det är nog bättre att hålla sig till mer rimliga projekt.

Häftig penna

Missar Muse

Tydligen så spelar bandet Muse här i Riga på torsdagen. Jag fick förfrågan om att gå och se på dem för två månader sen. Då trodde jag inte att det skulle finnas tid till det, så jag tackade nej. Nu spelar de här om två dagar och att jag inte ser dem känns lite skamligt. Muse är ett grymt band som är kända för bra live-spelningar och sångaren Matt Bellamy är ju en så sinnessjukt duktig musiker. Dock så tycker jag inte den senaste skivan innehöll något roligt. Hur som helst så hade det nog ändå varit kul att se Muse live. Men icke! Istället får jag väl sitta här på mitt rum och spela några låtar själv på gitarren... Dumma mig.

Muse - Knights of Cydonia Live at Wembley  

Oförberedd

Idag var det prov i Kemi som sagt. Eftersom vi nu får ha med oss anteckningar till provet (av någon lustig anledning) så hade jag inte förberett mig något. Inget alls faktiskt, vilket inte är så likt mig. Att man får ta med sig anteckningar gör ju att man egentligen inte behöver förbereda något, det du skrivit ner under lektionerna räcker för att man ska klara sig. Det tyckte dock inte tyskarna i gruppen, som inte läst någon kemi förut och var lagom stressade. Överlag så tror jag ändå att alla klarar sig.

Efter det provet så var det tänkt att jag skulle göra en matte-presentation, men min norske gruppmedlem  som jag skulle göra det med blev klar med provet en timme innan mig och stack hem...meh.

Episk Musik

Jag vet inte varför, men när jag läser så behöver jag oftast något att lyssna på. Gör jag inte det tappar jag antingen motivationen eller så somnar jag. Det går inte heller att lyssna på låtar som innehåller någon lyrik eller text, för då tappar jag fokus och börja tänka på låttexten istället. Klassisk musik låter då som en passande val för mig och jag tror det är relativt vanligt att lyssna på klassisk musik när man läser. Tyvärr så blir jag bara trött av det också.
Därför lyssnar jag istället på genren "Epic Music". Jag vet inte om det finns något officiell benämning till denna typ av musik, men den får i alla fall mig att fokusera på uppgiften och känns dessutom motiverande. När jag läser inför prov så sätter jag alltså på ett 5 timmars youtube-klipp och börjar därefter arbeta. Helt plötsligt så har studerandet gått från tråkigt till episkt. Det blir vad man gör det till.

5-Hour | Epic Music Mega Mix

Snön faller

Jag har hört att folket i hemma i Sverige redan har fått sin dos av snön redan, men här har det faktiskt inte snöat något alls, med undantaget av en dag i början på november. I onsdags så började det tillslut ändå att snöa och då ska det så klart inte falla lite snö, utan självklart så faller det ner en halvmeter snö i ett svep. Alla stackars högklackade damer i Riga har nu börjat se ut som om de åker skridskor för första gången när de är ute i staden. Lettland har också börjat se ännu mer "ryskt" ut eftersom alla pälsar har tagits fram i och med snöfallet. Efter onsdagen så har det fortsatt att snöa nonstop.

Julkänslan tycker jag alltså nu är här officiellt. Utan snö känns det liksom inte som att det är jul. Snön kommer antagligen fortsätta vara kul i en vecka till, sen börjar man säkert som vanligt muttra om hur mycket bättre sommaren är.

 

Hardcore-läsning

Nu är det bara två veckor kvar till jullovet. Denna vecka kan bara sammanfattas med ordet Intensiv.

Första delen av veckan spenderades till att lära in sig alla muskler till Anatomi provet på onsdagen, som antagligen gick bra. Vi fick även dissekera ännu en gång. 

Sen hade jag också prov i molekylär-biologi på fredag, vilket resulterade i att jag fick läsa som en tok på torsdagen. För jag hade så klart inte läst ordentligt på biologin innan anatomin och det kändes inte så smart. Vi hade nämligen en hel del till att kunna till fredagen, så torsdagen blev nog den mest intensiva "läsardag" jag haft hittills här i Riga.

 Jag började läsa klockan 6 när jag kom hem från universitetet, läste tills klockan blev nio och sen lyckades jag somna i två timmar och vaknade upp vid elva för att fortsätta läsa. Sen spenderades resten av natten till att läsa och vid klockan sju på morgonen så gick jag till sängs för att få 3 timmars sömn innan provet. När jag sen vaknade så fick jag reda på att en av tyskarna fått reda på några frågor som troligtvis skulle komma på provet (Halleluja!). Sen fick den sista timmen innan provet började spenderas åt att hitta svaren på de frågorna som vi redan visste. 

Provet tror jag nog att jag klarade, men det kändes lite tungt på torsdagskvällen. Sist av allt på fredagen hade vi också en filosofi-lektion på tre timmar vilket var lagom segt. Lyckligtvis var det ju fredag och att komma hem igår med känslan av att du faktiskt klarade allt var grym. Speciellt Rocky-kvällen jag hade på torsdagen var häftig, även om det är något som inte får bli en vana.

Nu så är det två dagars helg och därefter börjar en ny vecka, med tre prov och två inlämningar. 

Ännu en vecka avklarad

Värdelösa Lettland

Vi hade en föreläsning idag där det diskuterades om Lettland och dess invånare. Tydligen så är letter väl medvetna om att ingen känner till Lettland och att de inte har något att stoltsera med. Till exmepel så ligger den högsta punkten i Lettland på blygsamma 311,6 meter över havet (nästan i klass med danskarna), så även om de snöar mycket här kan de knappt åka skidor.
 I Lettland ligger också den största grottan i hela Baltikum (de baltiska staterna). Jag hade till och med varit inne i den utan att veta det. Att jag inte märkt något berodde på att denna så kallade "grotta" bara var en 12 meter djup inbuktning i en kulle som vi hade gått förbi under introduktionsveckan.
Letterna känner sig därför av flera olika anledningar betydelselösa. Det skadar så klart inte att vara självkritisk, men när en hel nation (här drar vi alla över samma kant) inte känner sig stolta för sitt land så känns det lite sorgligt. Min gode vän Suro skulle med andra ord trivas här med tanke på hur hans självmoral brukar vara.

'

Massor att göra...

Det är 18 dagar kvar tills jag åker hem. 3 veckor om man räknar med denna veckan. Trevligt nog så verkar dessa sista veckor också bli de jobbigaste hittills. Nu på onsdag så har jag ett prov i anatomi och en inlämning i lettiskan. Till torsdagen så har jag en stor läxa i latin och på fredag så har jag prov i molekylär biologi. Jobbigt med andra ord.

Nästa vecka är inte heller så dålig med kemiprov på måndagen, prov i lettiskan på onsdagen, prov i latin och en powerpoint-presentation i fysik på torsdagen. Dessutom så har vi en irriterande inlämning till fredagen. Sista veckan har vi till sist det stora anatomi-provet på kroppens muskler som alla fasar inför. Sammanfattningsvis så känns det segt, men ändå positivt eftersom jag faktiskt kommer hem snart.

Uppgradering av gitarren

Här har vi förresten min mäktiga gitarr. När familjen kom hit så tog de med sig ett gitarrställ, så nu står den i ett hörn och ser präktig ut. Axelbandet kommer från en trasig väska och ändarna till bandet fick jag virka ihop själv, men det är så det ska vara om man är student. 

A dream inside a dream

Såg nyligen igenom filmen Inception igen. Häftig film, men framför allt en fascinerande story. Med "story så syftar jag nog egentligen inte på själva handlingen utan snarare tanken med filmen. Frågan om vad som egentligen är verklighet.
Inception handlar också mycket om drömmar och hur man kan kontrollera dem. I verkligheten så finns det faktiskt metoder för att göra sig medveten om att man drömmer och på så sett kunna styra drömmen. "Klardrömmande" heter det och även om jag inte testat det själv så låter det verkligen spännande. Har du inte sett Inception så tycker jag att du bör göra det. Filmen är annorlunda, har bra musik och ett grymt slut.

What makes reality? 

När alarmet inte startar

Jag hade en lektion idag. Den började klockan 13.00 och ändå lyckades jag försova mig! Igår kväll så satt jag uppe och läste till halv tre, men jag hade ju en grym sovmorgon idag så det var lugnt. Det tyckte inte mitt alarm som av någon anledning dog innan klockan hann bli elva. Jag vaknar alltså och inser att klockan är exakt 13.00. Efter att ha flugit upp ur sängen, sagt massa trevliga saker, försökt ringa till mina gruppkompisar (telefonen var död) så får jag rusa ner till receptionen och be om en taxi. När taxin väl kommer så säger taxichauffören något på lettiska och som jag så klart missuppfattar och tror att han vill ha betalt innan vi åker. Efter ännu mer missförstånd så förstår jag att han vill veta vart han ska köra..   Tillslut så kommer jag i alla fall fram till skolan och då inser jag att jag inte vet vilket klassrum vi är i. Idag skulle vi nämligen vara i ett annat klassrum än det vanliga eftersom vi hade en vikarie. Min telefon är fortfarande död, så jag kan inte ringa någon. Istället så springer jag runt och kollar i varje klassrum, men min klass hittar jag ändå inte. tillslut får jag tag i en lärare som pratar engelska och efter massor med trassel så får jag reda på att min lektion är på en annan våning. När jag äntligen kommer till min lektion så är det 30 minuter kvar och tydligen så gör vi en laboration som jag redan gjort på gymnasiet... Jag fick i alla fall min närvaro godkänd.

Savant syndrom

Jag har just sett klart en liten dokumentär om savanten Daniel Tammet och kände att jag var tvungen att nämna detta sjukt intressanta syndrom här. En "savant" person är någon med speciella färdigheter och ofta kognitiva brister. Den mest välkända är Kim Peek (aka Rainman) som det gjorts en film om. Deras ovanliga förmågor kan vara allt från att vara mänskliga miniräknare till att kunna måla fotoidentiska bilder. Oftast så handlar dock förmågan om att ha ett perfekt minne, till priset av olika mentala handikapp. Dokumentären jag såg på handlade dock mannen Daniel Tammet som till skillnad från de vanliga svanterna inte hade någon form av mentalt handikapp. Han var helt enkelt en någorlunda vanlig person med ovanliga egenskaper. Under klippet så räknade han bland annat upp de första 22500 siffrorna i Pi, lärde sig ett nytt språk på 7 dagar. Han var vid vissa tillfällen snabbare och mer exakt än vanliga datorer.

Hela syndromet är så fascinerande eftersom att våra hjärnor verkar ha förmågan att kunna memorera så exakt som savanterna, bara att vi inte kan använda den. Det skulle vara helt okej att kunna läsa igenom min anatomibok en gång och sedan kunna skriva slut-tentan, men tyvärr så är det ju inte så enkelt. Däremot så ska jag kanske vara tacksam att jag är "normal". Rainman går nästan vilse i sitt eget rum om han inte har någon som hjälper honom.

Youtube - The boy with the incredible brain

Daniel Tammet. Sinnessjukt häftig person

Guitar-face

Jag satt nyss och kollade på ett videoklipp där de testade "gitarrpedaler" (för den som nu vet vad det är).  En av kommentarerna under klippet tyckte jag träffade helt rätt i diskussionen om man ska ha en pedal eller inte.

"A pedal isn't worth anything if it doesn't make you look like you're taking a shit while playing it"

Det är helt förståeligt att känslorna kan välla över när du står på scenen och spelar ett mäktigt solo, men oftast ser det ju bara överdrivet när någon bluesgrabb fyrar av en ynka ton på gitarren och sen grimaserar mer än vad Jim Carrey gör under en hel film.
Det var allt jag hade att säga.

That feeling.

Internationella mansdagen

Idag är det tydligen den internationella mansdagen. Jag undrar hur många som är ute på gatorna och demonstrerar för männens rättigheter...

Stereotyp 3000

30 dagar kvar

Som titeln säger så är det bara 30 dagar kvar tills jag är hemma i Sverige. Det kommer vara otroligt skönt att få komma hem och träffa familjen och alla vänner. Tyvärr så kan jag bara vara hemma i två veckor och jag misstänker att de veckorna kommer spenderas med alla kompisar. Istället för att vila ut mig, så kommer jag nog vara rätt slut efter jullovet. När jag nu sitter och tänker på hur det kommer vara att komma hem igen så blir jag helt uppspelt. Det finns så mycket jag längtar till. Det första som jag ser fram emot är att kliva av planet, hitta pappa på flygplatsen och bara ta bilen hem i mörkret. Det andra är väl att komma hem till vårt hus, se vår katt komma skuttandes i snön, träffa resten av familjen och kunna insupa hela julstämningen hemma. Det sista som jag också längtar till är att träffa en viss vän och   bara kunna ta bilen någonstans. Förmodligen så blir jullovet det mest uppskattade på länge.

Dessa känslor är så klart fantastiskt att känna, men samtidigt får man inte drunkna i dem. Nu när jag väl suttit och skrivit om det så har jag nästan glömt bort att jag faktiskt sitter 640 kilometer hemifrån och har massor att göra innan jag kan åka hem. Det är okej att njuta lite av sin hemlängtan, men den får inte gå överstyr. En av tyskarna här åkte hem en helg för att hon längtade efter sin kille. Konsekvenserna blev att hon fick massor extra arbete att göra eftersom hon missade en vecka. Själv så får jag väl sätta på lite musik och låtsats att jag är hemma. Det är ju ändå tanken som räknas.

Pink Floyd -Wish You Were Here (Live)

Glad

Dissekering!

Kom förresten på att jag glömt av att nämna dissekeringen vi gjorde i veckan. Egentligen var det inget speciellt, men det är något som jag och antagligen de flesta halvt som halvt ser fram emot. Alla funderar nog på hur det är att se en död människa. Ärligt talat så känns det verkligen inget speciellt, vilket kanske är det obehagliga. När vi dissekerade så gick vi ner i en källare och i ett litet rum där nere låg en zombie på ett bord. Såg mer ut som en mumie än en människa. Först var alla lite uppspelta, men efter att vi stått och skinnat kroppen i 45 minuter så kände man sig mest trött. Hur som helst så har vi i alla fall dissekerat en gång och vet hur det känns, även om jag tror det är helt annorlunda med en "färsk" kropp (hur sjukt nu det låter).

Här ligger Pär-Johan och sover.

Hårda tag

Om jag har förstått rätt så har universitet vanligtvis stora tentor i slutet av terminerna, men inga småprov under själva terminen. Vilket känns båda bra och dåligt, eftersom det skulle vara trist att ryka på slutexamen av att du har en dålig dag.

Här på Riga Stradins University har vi utöver stora tentor i slutet av varje termin även massor av mindre  prov under terminen som vi måste göra. Det är detta som leder till att vi har så mycket att läsa här. Problemet med dessa "mindre" prov är att man bara har två chanser på sig att klara dem. Därefter är det bara att bita i det sura äpplet och gå om ett halvår (med bara en lektion i veckan). Lägg sen till terminsavgiften på runt 40 000 kronor och det där äpplet förvandlas till en citron.

Lyckligtvis har inte jag underkänts på något prov än så länge, men det har varit tillfällen då jag tvivlat på om jag skulle godkännas. Förra veckan så gjorde jag ett sådant prov som kändes riktigt dåligt. När läraren enligt rykten även skulle vara sträng så var jag helt inställd på att få göra om provet. Den där känslan att du bara har en chans på dig att lyckas är inte kul. Känslan att du kommer få gå om en halvår om du misslyckas är hemsk. I fredags visade det sig att jag faktiskt klarade provet, vilket verkligen kändes som en befrielse, eftersom jag nu slipper läsa som en tok inför något om-prov. Ändå är det stressigt att känna hur ett litet prov kan ha så stor betydelse.

Inläggsbrist

Innan jag började läsa här i Riga så läste jag en grabbs blogg om hur han tyckte det var här osv. Han började precis som jag att skriva med tanken att ens nära och kära skulle kunna läsa hur det gick för honom borta i Riga. Sakta men säkert så blev dock inläggen mindre och mindre per månad och hela tiden kom ursäkten att han hade för mycket att läsa. "Pffth" tänkte jag. Hur svårt kan det vara att skriva något litet varje vecka? 

Nu sitter jag i exakt samma situation och har faktiskt full förståelse för hans ursäkter. Jag orkar helt enkelt inte skriva något inlägg när jag kommer hem. Det tar tid och jag kan göra något bättre istället. Nu har jag dock en någorlunda "ledig" vecka framöver, så jag tänkte försöka hinna med att berätta lite mer av vad som hänt. 

För det första så har tempot ökat. Vi har alltid ett prov varje vecka att läsa på, och de sista kurserna har börjat. Dessutom så har vi alltid något att läsa på inför anatomin varje onsdag. Vi har förresten börjat läsa på musklerna i kroppen, vilket känns skönt. Bilderna i böckerna har äntligen fått lite färg, och vi slipper hålla på med alla trassliga delar i huvudet. Dock så ska vi lära oss runt 600 olika muskler inom 6 veckor. Hur det ska gå till blir intressant att se. 

Det är fortfarande höst här och den hög snö som föll för någon månad sen försvann på någon vecka. Själv känner jag att det ändå kommer bli kul med snö. Hemma jul-pyntas det för fullt och i december så känns det bara fel om det inte finns någon snö.  

En vanlig kväll i Riga. Anatomi och äckligt godis. 

Politik 3000

Idag är det val i USA och jag hittade en trevlig bild som sammanfattar min syn på politik i allmänhet.

Family reunion!

Min familj har varit på besök här i Riga under de senaste två dagarna, mest för att skeppa över mer saker till mig. De hade med sig så mycket saker att det kändes som julafton, bara att jag fick alla paketen. Mitt hotellrum som jag fortfarande bor i har alltså fått ännu mindre utrymma att röra sig på. Tyvärr så var de tvungna att åka hem igen i kväll, men det var fortfarande väldigt (väldigt) skönt att få träffa dem igen. Att de skulle komma hit har varit något jag längtat till, både för att äntligen få träffa familjen, men också för att mötet även markerar att halva terminen är klar. När vi väl möttes så kändes det lustigt nog inte alls som att vi varit frånskilda i två månader, det var mer som om jag bara varit borta några dagar och nu satt hemma och åt middag igen. Efter att de försvann igen så kändes det lite ensamt att gå tillbaka till hotellrummet. Nästa gång jag ser dem kommer vara vid julafton, så det är nästa punkt att längta till.

Borta bra men hemma bäst.

Ettusenfemhundra strukturer senare

Tjohopp!
I onsdags skrev jag det första "stora" provet i anatomi. Hur det går vet jag inte och det kommer jag inte heller få veta förrän om två veckor. Det varit monstruöst mycket läsande inför anatomin så därför räknade jag nyss ut hur mycket vi egentligen skulle kunna till provet. Sammanlagt blev det runt 1500 (!?) olika punkter och strukturer som vi skulle kunna namnge och peka ut på ett skelett. Om jag nu bara klarar det här provet så kommer jag kunna lägga benen bakom mig (eller på ryggen, haha), vilket skulle vara väldigt skönt. Till nästa onsdag fick vi nu läxan att lära oss alla muskler i ansiktet och nacken, så tempot verkar inte minska förrän vi åker på jullov.

Bara att kämpa vidare.

Plötslig snö

Jag har inte skrivit något här på länge, vilket jag tycker är synd. Självklart skyller jag på att vi har så mycket att göra i skolan. Hur som helst så tänkte jag bara meddela att det nu snöar här med. Snön började falla lite lugnt på morgonen, men har nu utvecklats till värsta snöstormen. Det positiva med snön är att vi nu slipper regnet. Hela sommaren i Sverige förstördes ju av allt regn och här har det fortsatt att regna i samma tempo. När det snöar så blir man ju i alla fall inte blöt.

Så här ser det ut i Riga just nu

Helgens skrivbord

Så här har min skrivbord sett ut under större delen av helgen. Som vanligt har vi massor av anatomi att läsa. Denna gången är det alla leder i kroppen som vi ska kunna och på bilden sitter jag och arbetar med  lederna i handen. 

Slitna fingertoppar

Min fingertoppar strejkade igår och ville visst inte att jag skulle spela gitarr. Antagligen beror det på att min gitarr har för tunna och hårda strängar, det är i alla fall vad jag skyller på. De få gångerna som fingrarna brukar se ut så här är när man spelar gitarr precis efter att ha duschat. Då är huden mjuk och fingertopparna blir slafs om man försöker spela något. 

Mums!

Sjuk

Fredagen spenderades för ovanlighetens skull inte på studier. Nej, istället var jag sjuk. När jag stod i kassan på Rimi (vanlig mat-affär) så kände jag plötsligt något som jag inte känt på många år (senaste gången var på Lucian i lågstadiet, duh!), nämligen att jag var nära på att svimma. Det började bara svartna för min ögon och allt ljud dämpades plötsligt. Lyckligtvis så kände jag igen känslan och höll mig på något sätt vaken tills jag kom ut ur affären och kunde sätta mig ner. När jag väl hade sansat mig något så började man istället bli orolig för vad som kan ha varit orsaken. Väl hemma på rummet så kände jag mig febrig och gick till sängs. Sen spenderades resten av dagen liggandes i sängen med feber.  Det är betydligt enklare att vara sjuk hemma där föräldrar kan ta hand om en. Bor man själv så går det ju inte göra någonting under tiden man är sjuk. För mig så är det inget ovanligt att vara sjuk under en dag. Jag brukar vara det några gånger varje år, varför vet jag inte. Nu när jag bor här så börjar man ändå undra över om jag blev sjuk på grund av min brist på ordentlig mat och fysisk aktivitet. Det var i alla fall tur att jag inte svimmade i affärskön, vem vet vart jag hade vaknat upp då. 

Massor att göra..

Tyvärr hann jag inte med att skriva om vad som hände på onsdagen och torsdagen denna vecka. Anledningen är väl att jag inte haft tid eller ork, men jag tänkte ändå försöka sammanfatta dagarna någorlunda.

Onsdagen var nog den mest intensiva dagen hittills här i Riga. Den började med att vår grupp skulle träffas kvart i nio på morgonen för att förbereda en presentation av två operor, vilka skulle presenteras på den första lektionen. Att vi inte förberett oss tidigare berodde på att vi först fick reda på uppgiften kl. 23.00 på tisdagskvällen. Därför bestämdes det hastigt att vi skulle ha ett möte på onsdagsmorgonen.

Jag skulle ju dessutom ha ett omprov (aka debt) på onsdagen, så hela min tisdagskväll som skulle spenderas på anatomi fick även läggas på två operor...Detta ledde till att jag inte gick till sängs förrän runt klockan tre på onsdagsmorgonen. Trots en sömn på ynka 4 timmar så lyckades jag ta mig till gruppmötet, där vi snabbt gick igenom det viktigaste om operorna.

När lektionen sedan började så hade vi en annan lärare och skulle inte alls ha någon presentation! Istället pratade vi om olika Lagar inom vården och varför de är så viktiga (Vilket vi aldrig kom fram till.) Efter det så skulle vi haft lettiska, men under morgonens möte så hade vi bestämt att flytta lettiskan till torsdagen eftersom alla hade massor att läsa till kvällens anatomilektion.

Den som hade mest att läsa var nog antagligen jag, eftersom en i gruppen hade pratat med anatomi-läraren och hört att vi skulle ha prov på benen i huvudet på dagens lektion. Jag som bara trodde att vi skulle ha omprovet hade så klart läst enbart på lederna i underkroppen och inte lagt en tanke på benen i huvudet... lagom stressad for jag alltså hem, hävde i mig två koppar kaffe och började läsa på benen i huvudet. Skulle jag misslyckas på huvudet så skulle jag tvingas ha omprov på det också, och då skulle det bli ännu svårare att komma ikapp. På något mirakulöst sätt så lyckades jag ändå lära mig det mesta om benen i huvudet och det kändes  som att detta kanske skulle kunna gå.

Läraren började lektionen med att fråga hur förra gången hade varit, då vi hade vikarien som gav oss mördar-provet som jag skulle göra om. Ingen svarade utan istället började alla skratta lite nervöst, men vår lärare verkade redan veta att vi inte hade uppskattat förra lektionen och han sa att vikarien hade gett honom en hög papper (våra prov), men han tänkte nog inte läsa dem. I och med det så hade jag (förhoppningsvis) inte någon "skuld" att ta igen! Resten av lektionen spenderades åt att gå igenom lederna en gång till och sedan pratade vi lite om benen i huvudet. Däremot hade vi inget prov! När dagen väl var över och alla började röra sig hemåt så hade vi inte haft något prov och jag hade läst ikapp i anatomin. Sammanfattat så kan man säga att dagen varit otroligt jobbig, men samtidigt väldigt givande.

Torsdagen finns det dock inte så mycket att berätta om. Hade matematik först och därefter väntade en dubbellektion i lettiska. Jobbigt var det däremot.

Bra sammanfattning på de flesta kvällarna här.

Kommunikationens betydelse

Denna dag har vi bara haft medicinsk historia och etik. Föreläsningen och kursens innehåll handlar fortfarande väldigt mycket om hur det är att vara läkare och vad man bör tänka på, vilket är både roligt och intressant. Att kursen är så bra beror säkert på att föreläsaren definitivt är den bästa hittills här i Riga. Dagens ämne var kommunikation mellan patient och läkare, som så klart är en stor del av yrket. Vi fick bland annat se några klipp om hur man skulle bete sig och vad man inte skulle göra. (Klippen på hur man inte skulle göra var i äkta Monty Phyton-anda.)

Därefter så drog halva gruppen (de som var på föreläsningen) iväg till en av gruppmedlemmarnas lägenhet för att hitta två operor (en knepig hemläxa av läraren). Själva läxan gick rätt fort, men sen gick vi runt och kollade i lägenheten som verkligen var imponerande. 4 grabbar bodde i lägenheten (som var 225 kvadratmeter stor!). Hela grejen kändes bara jättehäftig. Mitt lilla hotellrum kändes inte lika kul att knalla hem till efteråt (dessutom så regnade det så klart). Nu sitter jag här och bävar inför anatomin i morgon. Efter den lektionen är veckan som vanligt inofficiellt över.  

Monty Python - Gumby Brain Specialist

God kommunikation mellan patient och läkare är nödvändigt.

Hemska föreläsare och kemiprov

Ännu en skoldag. Som vanligt så började måndagen med en föreläsning i filosofi och därefter en föreläsning i mikrobiologi. Jag är tydligen en av de få som tycker filosofin är intressant.

Mikrobiologin däremot är verkligen ingen höjdar-föreläsning. Lyckligtvis så har jag redan läst massor av mikrobiologi under gymnasiet, så jag klarar mig, men föreläsaren är gör allting så mycket värre. Rösten är monoton och hon klagar alltid på att några inte lyssnar. Det som jag tycker är mest irriterande är att vi hela tiden får uppmaningen om hur jäkla viktiga alla bilderna hon visar på power-pointen är, samtidigt som hon inte delar ut dem till klassen. Eftersom vi uppenbarligen inte ska få bilderna utan förväntas rita av dem (och alla 120 ord som ingår på 15 sekunder), så leder det till att alla sitter och fotar bilderna med sina telefoner.  Varför är det då bara inte enklare att ge ut power-pointen?? (suck...)

Efter det så var det i alla fall en timmes lunch  innan vi skulle ha vårt första test ("Colloqium" som det kallas här.) i kemi. För mig var det fortfarande inte så mycket nytt, så jag var inte särskilt oroad över det (Jag är mer oroad över anatomi-omprovet på onsdag..). När vi väl fick provet utdelat så fick jag trevligt nog reda på att vi fick använda oss av våra anteckningar och alla andra kemi-papper för provet (hur ofta brukar man få ha det eller?). Jättekul för mig som inte några anteckningar med mig... (dock så hade jag med mig ett av de sex kemihäften vi fått). Trots förlusten av fuskpapper så klarade jag mig nog bra ändå.

6-Bromo-DL-tryptophan

Kakor och Matte

Denna dagen har vi haft matematik och lettiska. Vi hade matematik kl 08.15 vilket betydde att jag fick gå upp tidigt och hetts-äta frukosten. Tre äpplen och en banan smet ner i väskan innan jag gick till spårvagnen. På matten gick vi igenom derivering och arbetade differentialekvationer. Personligen har jag inget problem med matten eftersom jag fortfarande kommer ihåg det mesta från gymnasiet, men det känns ändå som om vi går rätt fort fram på mattelektionerna. Vissa min grupp har ju inte läst matematik på 3 år och då kan jag förstå om det är jobbigt. När lektionen väl var klar så hade vi 3 timmar tills nästa lektion började och den tiden spenderades här på hotellet (Trots att jag bara han vara här i 50 min innan jag behövde åka igen.) När vi sedan hade lettiska så bjöds det på kakor av läraren för att vi gjort ett bra test igår och utöver det så var väl det enda roliga på den lektionen när jag skulle imitera en kvinnoröst under en övning. Nu sitter jag här på hotellet igen. Jag har just tagit en paus efter att ha läst anatomi i en timma ( jag kommer ju få ha omprov på de nedre lederna nästa vecka). Dessutom så har vi det första "riktiga" provet på måndag ( i kemi). Min helg ser alltså ut att som vanligt tillängas åt studierna.

Nu var det ju inte engelska vi hade, men ändå.

Hemsk Anatomi

Varje onsdag så har vi anatomi-lektion och efter det så känns veckan avklarad eftersom anatomin definitivt är det tyngsta ämnet det första året. Tills idag så skulle vi ha lärt oss alla leder i underkroppen, vilket är en hel drös. Igår fick vi däremot reda på att vår lärare var sjuk och att någon annan skulle vikariera. Ryktet gick om att det var en slapp lärare och att han/hon bara skulle gå igenom lederna. Inga frågor, presentationer eller test (Ni fattar nog vart det här leder). När jag hörde det så slappande jag av, för lederna kunde jag verkligen inte bra. Vi gick alla till lektionen glada och när vi kom in, så var det fel lärare som stod där... Sen gick det bara utför. Vi skulle ha ett test (Ni skulle sett allas miner när hon sa det) och därefter fick vi gå ihop i grupper och förbereda en presentation av olika leder. Testet är jag 100 % säker på att jag kommer få göra om och presentationerna var också bara ett lidande på grund av att läraren avbröt alla hela tiden. När lektionen äntligen (äntligen!) var slut så sammanfattade vi det hela med att vi nu vet hur det känns att ha en riktigt hemsk lektion. Inte kul.

Afte?

Ibland så får jag av någon anledning en blåsa i munnen. Den sätter sig där, svullnar upp och blir öm. Inte speciellt kul eftersom det blir jobbigt att både äta och prata. Dessutom känner jag mig som Sylvester Stallone när jag går runt där med min svullna läpp och försöker artikulera.

Jag har inte haft någon aning om vad man har kallat blåsan (brukar kalla det plita), men kollade nyss på wikipedia och där kallades symptomet tydligen "Afte". Vad som var ännu mer intressant var att blåsans uppkomst var oklar. Eftersom det är någorlunda vanligt att få en sådan blåsa så trodde jag man visste vad det berodde på.. Nu har jag i alla fall något att upptäcka när jag är klar med utbildningen. 

Så här känner jag mig när jag ska prata.

Medicinsk historia

Idag började ännu en ny kurs, Medicinsk historia & etik. Själv hade jag inte så höga förväntningar eftersom som medicinsk historia oftast bara handlar om en hög tråkiga gubbar. Oväntat nog så ser denna kurs hittills ut att bli en av de roligare, för som läraren sa så är detta den första kursen där vi faktiskt lär oss hur det är att vara läkare. Dessutom verkade läraren vara bättre än de vanliga. Kursens första föreläsning handlade om korruption och tydligen är det relativt vanligt inom vården (dock inte i Skandinavien). Detta kommer antagligen att bli en intressant kurs.

Här ligger läkekonstens fader Hippokrates och steker.

Blodsugare!

Jag vet inte när eller hur jag blev det, men plötsligt så verkar jag ha blivit allergisk mot myggbett. Vanligtvis så brukar inte myggbetten påverka mig så mycket, men kanske är myggen här i Riga dödligare än de hemma i Sverige. För ett par veckor så lyckades nämligen en mygga smita in i mitt rum och när jag väl somnat så festade han loss på min hand. 5 bet hade jag fått under natten och handen hade antagit formen av en bulle.
Inte så trevligt.
I kväll hade ännu en mygga flugit in och innan jag fick kål på den så hann den med att ge mig ett bett på foten. Så nu sitter jag här med svullen fot istället.

Så fort jag somnat släpper myggan in kompisarna och sen är det fest hela natten. 

Tröttsam dag

Det första som stod på listan idag var föreläsning i filosofi och därefter hade vi ännu en föreläsning i anatomi. Tillsist så hade vi även en kemilektion. Föreläsningen i filosofi började kl.08.45 och eftersom det tar runt 45 min att ta sig till skolan så fick jag gå upp runt 7-tiden vilket inte uppskattades. Tydligen var det inte bara jag som hade tidig föreläsning, för när jag nästan var klar med frukosten så raglade en av tyskarna in i receptionen (där man äter frukost) och såg allmänt trött ut. Dessutom var han lagom försenad, men lyckades på något vänster komma i tid till lektionen.
När de båda föreläsningarna på 90 minuter vardera sedan var avklarade så var jag också minst sagt trött. Därefter så tog man en kort lunch innan vi åkte till kemilektionen. Sammanfattat kan man säga att dagen varit tröttsam.

Det är så här man ska använda sina kemikunskaper

Frustrerande service

Att bo på hotell är rätt bekvämt. Även om jag nu inte har någon tvättmaskin eller kök så får jag ju faktiskt frukost varje morgon och mitt rum städat varje måndag. Ibland kan mycket service ändå lyckas bli frustrerande. Ett typiskt sådant problem som vi har på det här hotellet är att vi får rena handdukar varje dag. Det låter kanske inte så jobbigt, men vi vet aldrig när städerskorna kommer med nya handdukar och öppnar man inte dörren när de knackar så går de in och byter handdukar. Problemet är att man varken kan duscha eller gå på toaletten när städerskorna är i farten. Sovmorgon går inte heller att ha, för då anfaller de medan man sover (vilket hände en av tyskarna). Så på morgonen sitter man alltså här och bara väntar på att överrumplas.

Bath towels of doom.

Karlsson på Taket

Från mitt fönster på hotellet så ser jag ett litet konstigt hus ovanpå alla andra hus. Det ser irriterande ut och när jag sitter här vid skrivbordet och tittar ut så är huset det enda som syns. Bor det en knepig gubbe där måntro, eller är det någon Astrid Lindgren inspirerad grabb som leker "Karlsson på taket". Det ser i alla fall roligt ut.

Once more inte the fray

Kvällens låt kommer från filmen The Grey. Handlingen kretsar kring några överlevande från en flygplans-krash som försöker hitta tillbaka till civilisationen. Kortfattat så handlar filmen om överlevnad och Liam Neeson. Det som gör filmen så minnesvärd är faktiskt inte själva filmen (som var medioker), utan baktanken till filmen. Det är den tanken som får filmen att bli så mycket mer än en film för mig.

"The entire movie is about man's relationship with death. Some fear it, some welcome it, some look to religion to try to understand it, some are so afraid to die that they forget to stop and enjoy the view. We think she keeps telling him not to be afraid of death but actually she was telling him not to be afraid to live. Like life, this movie ends suddenly. All we can do is accept it, say goodbye, and go out fighting. Once more into the fray..."

The Grey: final scene soundtrack

Shoehorn!

Jag har letat och letat utan att hitta ett enda skohorn sen jag kom hit till Lettland. Av någon konstig anledning så verkar de inte fattat att folk behöver dem för att få på sig skorna. Men idag så fortsatte jakten och långt inne i en snickeributik så hittade jag äntligen ett par! det fanns till och med två olika modeller, den ena kostade emellertid 30 gånger mer än den andra. Så nu kommer varken skorna och tummarna gå sönder varje gång man försöker få på sig skorna.

Typiskt I-landsproblem!

Dyr smutstvätt

Jag ska snart gå och tvätta en hög med strumpor. Det är första gången som jag tvättar här i Riga och jag har försökt att undvika det hittills. Den näst största nackdelen med att bo på hotell (efter frånvaron av kök) är att det inte finns någon tvättmaskin som går att använda. Istället så måste jag gå till en "tvättomat"(vad det nu heter) och där kostar det ju pengar att tvätta. Känns inte direkt värt att lägga 70 kronor på att få sina strumpor tvättade.

Morgonmat

Tänkte passa på att lägga upp en bild på hur min frukost brukar se ut. Enligt en av de andra svenskarna som bodde här förut så skulle frukost tillhöra det sämre med hotellet, men även om den nu inte är fantastisk så är den i alla fall något. För min del så är detta den enda gången på dagen som jag kan äta hur mycket jag vill (Dessutom så brukar det smita ner ett par äpplen i väskan som jag har som mellanmål i skolan) Nu för tiden så brukar jag också göra en rejäl dubbelmacka av allt på tallriken. Häftet som ligger bredvid innehåller förresten allt vi ska kunna på anatomin.

Det enda "ordentliga" målet jag får på dagarna.

En titt in i mitt rum

Så här brukar mitt rum se ut. Fotot är taget direkt efter att jag köpte gitarren, så den ligger där på sängen. Som ni ser så har jag flyttat sängarna så att jag fick mer utrymme, vilket gör att rummet känns större och att jag får lite mer yta att röra mig på. Den andra sängen har jag alla mina kläder och väskor på. Har man det städat jämt så behöver man aldrig göra några jobbiga storstädningar. 

Saknar bara kök och tvättmaskin...

Förvirrande Kemi

Idag har vi bar haft en föreläsning i kemi (som knappt hälften går på). Jag brukar ändå gå eftersom man alltid kan lära sig något. Att så få går på föreläsningen beror emellertid på att professorn som har föreläsningen alltid gör allting så förfärligt mycket trassligare än vad det egentligen är. Dagens ämne var Termodynamik och började helt förståeligt. Sedan gick det bara utför och i slutändan så förstod man kanske hälften av vad han gick igenom.

Lyckligtvis så har vi inte honom på de mindre lektionerna, så vi klarar oss ändå. På dessa "mindre" lektioner så går vi dessutom igenom helt andra saker och den läraren vi har där gör allt förståeligt.
Hur de båda lärarna har tänkt knyta ihop hela paketet har jag däremot ingen aning om.

Så här brukar kemiföreläsningarna alltid sluta.

Matematik!

Denna dagen började med Medicinsk fysik/statistik kl.08.00. Eftersom det tar cirka 45 minuter att åka till Anatomi-byggnaden och frukosten inte öppnar förrän kl.07.00 så hade jag en lagom hetsig morgon. Hur som helst så kom jag i tid, vilket inte vår lärare gjorde. Tydligen så bodde han en bit utanför Riga och det var trassligt med trafiken osv. (ni vet hur det brukar låta) Han kom iallafall med förslaget om att vi skulle börja en kvart senare, vilket alla tyckte lät rimligt.

Dessvärre så visade det sig att vi inte skulle ha varken fysik eller statistik, utan matematik(!?) Det verkar som om man inte kommer undan matten vilken utbildning man än läser... Så klart började vi även med att ha ett test för att se hur mycket vi kunde. Efter som jag nu läst  Matte E så kändes detta som en bagatell. Uppenbarligen så var det inte det, då läraren använde andra formler än de som jag arbetat med.
Lektionen var ändå rätt kul och läraren verkade lagom seriös. Efter att vi slutat så drog alla hem då vi hade 3 timmar till nästa lektion. Själv hann jag bara vara hemma i runt en timme innan jag fick åka ner till skolan där vi skulle ha lettiska. Som vanligt så kände vi oss som små bäbisar där vi satt och försökte prata lettiska. Därefter så tog jag spårvagnen hem och resterande del av dagen kommer förhoppningsvis spenderas på kroppens leder. Halkar man efter på Anatomin så verkar man vara körd här.

Tar det aldrig slut!?

Medicin

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag läser medicin här i Riga. Lite mer vardagligt sagt så läser jag till läkare här, på en skola kallad Riga Stradins University. Hittills så har jag bara gått här i ungefär en månad, men eftersom jag nu inte hittar på något att skriva om längre så får jag väl börja återberätta mina dagar här.

Idag kan man alltså sammanfatta dagen med att vi hade lektion i lettiska och därefter anatomi.
Lettiskan kom alla utom tre personer försent till (lyckligtvis så tillhörde jag tre personer-gruppen). Lettiskan må vara nödvändig att lära sig, men att lära sig ett nytt språk är trassligt.
Därefter stack vi till anatomin, där vi hoppades att läraren inte skulle ge oss ett prov. Tydligen så hade inte många läst på lederna tillräckligt. Jag hade trevligt nog turen med mig, då vi istället skulle göra en presentation, men min grupp han inte och fick göra den nästa lektion = massa tid att förbereda sig. När lektionen väl slutade så var klockan 19.00 och det började redan mörkna. Tydligen så ska det inte vara mycket ljus här på vintern, vilket känns lagom kul. Det var allt för idag!

Kallare dagar

Det har faktiskt börjat bli kallar här. De senaste två dagarna var ovanligt kalla, vilket har lett till att halsduken börjat användas redan innan oktober. Förhoppningsvis dröjer det tills december innan snön börjar falla. De flesta som har lägenhet har redan börjat klaga på kalla morgnar och dåligt uppvärmning. Det är inte utan anledning som värmekostnaden fördubblas under vintermånaderna här i Riga. Förhoppningsvis förblir mitt hotellrum tillräckligt uppvärmt. Annars blir det väl till att inhandla en hög filtar.

Så här ser det antagligen ut om någon månad.