Här på Riga Stradins University har vi utöver stora tentor i slutet av varje termin även massor av mindre prov under terminen som vi måste göra. Det är detta som leder till att vi har så mycket att läsa här. Problemet med dessa "mindre" prov är att man bara har två chanser på sig att klara dem. Därefter är det bara att bita i det sura äpplet och gå om ett halvår (med bara en lektion i veckan). Lägg sen till terminsavgiften på runt 40 000 kronor och det där äpplet förvandlas till en citron.
Lyckligtvis har inte jag underkänts på något prov än så länge, men det har varit tillfällen då jag tvivlat på om jag skulle godkännas. Förra veckan så gjorde jag ett sådant prov som kändes riktigt dåligt. När läraren enligt rykten även skulle vara sträng så var jag helt inställd på att få göra om provet. Den där känslan att du bara har en chans på dig att lyckas är inte kul. Känslan att du kommer få gå om en halvår om du misslyckas är hemsk. I fredags visade det sig att jag faktiskt klarade provet, vilket verkligen kändes som en befrielse, eftersom jag nu slipper läsa som en tok inför något om-prov. Ändå är det stressigt att känna hur ett litet prov kan ha så stor betydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar